...som hittat sin plats till slut.
I skåpet, som jag visat tidigare, passar de utmärkt.
Serviserna och i vissa fall bara en kopp har alla sin egna historia.
De är alla från när min mormor, mamma och jag var små.
Min mamma har ibland fått höra att hon spar på en massa strunt och hon har verkligen sparat det mesta, men jag kan säga att idag är jag ytterst tacksam för att hon har gjort det.
Det är något visst med saker som har en historia och särskilt om den historien hör till ens närmaste.
Just ja! Ser ni förklädet som hänger på kroken? Det är min mormors gamla serveringsförkläde. Mycket tunt och slitet, men ack så vackert!
Må så gott! Anki
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar